B 2
1. Referat: Realismen
Hegel var en romantisk filosof, som pratade om det suveräna förnuftet i världsförloppet. Allt som sker är en manifestation av det absoluta. Det finns en andlig kraft i kulturen och konsten
Fransmannen August Comte kritiserade det religiösa livet. Han ville hålla sig till vad som var vetenskap. Många författare fick denna comtska inställning till samhällsvetenskap.
Balzic skrev undersökande i sina romaner i sina många romaner. Realismen var en gyllene tid för realismen och handeln. De bästa tyska författarna gav intryck åt vrede, ångest, ensamhet och depression. T.ex. Heinrich Heine och Stifter. Två författare är Alfred de Musset och Théophile Gautier och dom utmanade borgarskapets moral. George Sand var en kvinna som väckte stor uppmärksamhet genom sina fria kärleks förbindelser med Frederic Chopin.
Litteraturen i England under realismen var kritisk. De var fyllda med tvivel och oro. Dickens böcker handlar om hårdhet och orättfärdighet. T.ex. ”Oliver Twist” och ”Nicholas Nickleby”. En annan känd bok är ”Fåfängans marknad” av Wilhelm Thackeray.
Det var också i England som Karl Marx utarbetade sin bok; ”Das Kapital”. Karl Marx utgick ifrån Hegel men skilde sig lite genom att lägga all vikt vid den ekonomisk-sociala strukturen.
Bland Europas stater hade England nått längst inom kapitalism.
Den nordiska filosofin tar av stånd ifrån Hegel genom att betona individens oändliga värde och betydelse.
I Norge var Ibsen och Bjørnson de stora realistiska författarna. Ibsens dramatiska och samhällsdramatik tillhör världslitteraturen.
I Sverige hade man en tidig realistisk, satirisk romankonst genom Frederic Cederborghs prosaskildringar. Det var dock inte den enda, det fanns olika sorters prosa. I Finnlandssvensken Johan Ludvig Runnebergs poesi finns en blandning av romantik och realism. Under 1830-1860 dominerade dock den realistiska, borgerliga romanen genom författare som t.ex. Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer. Den senare av dem hade
stor betydelse för kvinnorörelsen. Victor Rydeberg var också en viktig författare under denna epok.
2. Referat: Sekelskiftet
Sekelskiftet var den sköna epoken, den flärdfulla, ljuva, lyckligt aningslösa epoken. Man trodde ännu på mänsklighetens framåtskridande. Den som förebrår sekelskiftet för dess ytlighet och ansvarslöshet kräver mycket av historien. Den som önskar en bild av sekelskiftets förföriska yta kan studera wienoperetter, salongskomedier och missromaner. Dom romaner som fixerat bilden av detta skede är t ex Marcel Prousts, Robert Musils och John Galsworthys. Dessa romaner rymmer ofta en nostalgisk ton från en förgången värld. Särskilt Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.
Bokproduktionen ökade kraftigt, omkring 1800 utkom ca 370 nya böcker per år i England; år 1901 hade siffran ökat till över 6000.
Under denna tid vidgades den klyfta som alltid funnits mellan den ”fina” eller seriösa litteraturen och den enkla masskonsumerade triviallitteraturen. En övervägande majoritet av bestsellerböckerna var, då liksom nu, av tvivelaktigt konstnärligt värde.
Sekelskiftet domineras av franska mönster och impulser; dessa kan delas in i tre huvudgrupper, varav två är välkända: naturalism, symbolism och modernism. De tre bildar faserna i ett utvecklingsmönster; som vi hittar i alla länders litteratur.
Naturalismen var inte bara en litterär teori utan innehöll också den positiva världsuppfattning som gick ut på att endast erfarenhetens fakta är verkligt. Dessutom var världen endast en maskin och livet en kamp för överlevnad; t ex i Jack Londons romaner.
Symbolismen var en reaktion på naturalismen. Zola och de andra tidiga naturalisterna ville framförallt visa hur den yttre sociala miljön bestämde individens öde (Nana). Symbolismen sökte istället efter det inre livets psykologiska lagar och dissekerade känslolivet (Ett drömspel av Strindberg).
Under denna tid kom Nietzsches kristendomsfientliga övermänniskofilosofi, som inspirerade nazismen.
Spiritismen, läran om själens fortlevande i de lägre rymderna en tid efter döden och möjligheten för de levande att träda i förbindelse med de döda, lockade så vitt skilda författartyper som Selma Lagerlöf och Rainer Maria Rilke till ljusskygga seanser.
3. Referat klassicismen:
Under klassicismen i Frankrike mellan 1600-1700 utkämpades strider mellan de gamla (de grekiska och latinska diktarna) och de moderna (samtidens storförfattare). Några kända från den tiden är
Sekelskiftet 1500 till 1600 talet markeras inte genom någon egentligen revolution eller händelse i samhällslivet och inom litteraturen. Nya ansatser inom landets egna litteratur förenades med andra ansatser utomlands. Som i Italien påbörjade Marino en ny poetisk stil, ungefär så komplicerad som renässansens, fast den var mer skiftande och inte lika jämn.
Även i Spanien, Frankrike, Holland och Tyskland märktes det att poesin tog nya ansatser. Inom metafysisk poesi var John Donne en stor diktare i England. Han var son till en järnhandlare i London. Ben Jonson som var en av Englands största dramatiker efter ben jonson dog även under denna epok.
Ben Jonson slutade tidigt skolan för att börja som murarlärling. Detta gillade inte Ben så han slutade ganska snabbt.
Efter några år gifte han sig med Anne Lewis, och dessa fick flera barn. För att kunna försörja familjen började han med teatern.
Men endast några dagar innan premiären för en av Bens teaterpjäser, blev han ovän med en av skådespelarna. Detta ledde till en duell där Jonson dödade den andre och blev sänd till fängelse. Han klarade sig dock undan hängning p.g.a. att han nyligen blivit katolik. Efter detta började Jonson på allvar skriva pjäser. Vid sin död, 1637, ansågs Jonson som Englands näststörste dramatiker, endast Shakespeare ansågs större.
Upplysningsrörelsen startades av engelsmän och fransmän, men det var tyskarna som gav namn åt denna kulturströmning.
Det spreds ett naturligt ljus över människans andliga natur, vilket alla filosofer hade tilltro till. Denna tilltro till sinnesförnimmelserna finner vi även hos filosofer så som Locke och Vico. Förtroendet som uppkommer ur tilltron får flerfaldiga politiska konsekvenser, bland annat en oerhörd tillit till kungamakten. Samtidigt börjar filosofer som Voltaire börja använda förnuftet kritiskt och började då angripa styrelsen för maktmissbruk. Det förekom många övergrepp i religionens namn vilket sporrade filosoferna att undersöka den vetenskapliga grundvalen för religiösa lärosatser.
Under upplysningen tillfredställdes fantasin genom autentiska och framför allt uppdiktade reseskildringar så som "Robinson Crusoe" av Daniel Defoe. Känslan spelade en viktig roll för författariet och italienaren Giambattista Vico var en stor beundrare av den fria poetiska fantasileke, dock fanns det mycket skilda meningar om vilka känslor det skulle handla om.
Voltaire var en mycket viktig person under upplysningen. Han samlade under sin levnadstid det viktigaste upplysningstankarna och uttryckte dem bättre än någon annan. Man kallar Voltaire upplysningens andliga hövding eftersom han spelade en så betydelsefull roll då. Han chokade folket genom sin rapphet och sin oförmåga att dra sina åsikter tillbaka, ens när det vore det bösta för situationen. Han råkade illa ut ett antal gånger för sin djärvhet och uppfattades som oförskämd.
De franska upplysningsmännen älskade förnuftet, men inte så mycket att det drev dem till vanvett. Det kunde dras en gräns när de tog ställning emot de mest radikala filosoferans åsikter.
I Italien gick den kulturella utvecklingen trögare; i stora och små stater försigkom uppspjälkning, det var det som gjorde utvecklingen svår. Det medförde i sin tur att förväntningarna på de italienska filosoferna uteblev, dock ändrades det på 1700-talet då stora tänkare besökte Italien. Neapel blev ett kulturellt centrum för många filosofer under den epoken.
Fler referat! De är så bra! På A gjorde du fyra, det finns 13, så några till.
Posted by
Unknown |
12:53 em