B 6
B.6
6:1
B-uppgift från gammalt nationellt prov.
Du är uppe på dina föräldrars gamla vind för att städa bort lite skrot och leta efter den där gamla jackan som en gång var så hipp. Bland allt bråte hittar du en tidningsartikel med en annons med ditt namn. Annonsen är en dödsannons sen sju år tillbaka. Du blir mycket fundersam eftersom du uppenbarligen inte är död. Du tar med dig annonsen och vid närmare efterforskningar så visar det sig att en person med ditt namn och personnummer faktiskt dog den dagen. Du lyckas efter stort motstånd från dina föräldrar få fram att du, som är unik, är en klon av en annan människa. Ditt original dog i en mycket sällsynt sjukdom och dina föräldrar kunde inte komma över sorgen av att förlora sitt barn utan de gick till en klinik och skapade ett till, en kopia av det gamla, dig.
Vad är det egentligen som händer när man klonar något?
Rent tekniskt så tar man en äggcell, tömmer den på all sin arvsmassa så att den bara blir ett tomt skal. Sedan tar man arvsmassa från en redan existerande individ och fyller ägget med den. Ägget sätts sedan in i en surrogatmamma som förhoppningsvis sedan föder en levande klon med identisk genuppsättning som den tidigare individen.
Detta är förstås en grov förenkling av hela förloppet och det är mycket krångligare än det låter. Bara det faktum att en mycket liten andel av de kloningsförsök som görs har lyckats talar om att det är en mycket svår konst som vi människor försöker oss på.
Men är det verkligen rätt att prova sig fram och experimentera med gener och arvsmassa på det sättet? Vad tjänar kloningen egentligen för syfte? För mig verkar det som om människan just nu klonar bara för att man kan. Men i framtiden tror jag definitivt att kloningen kan få en betydande roll inom läkemedelsindustrin. Framtagning av växter som kan producera ingredienserna till läkemedel och liknande. Men även om man besitter kunskapen att klona människor så anser jag att man inte borde. Så fort man kommer fram med en klonad människa kommer den individen att jagas för livet av religiösa fanatiker som vill ha ihjäl honom eller henne. Hur kommer individen själv att känna sig med vetskapen om att man är en kopia av en annan? Om alla gener och DNA är identiska hur blir det då med själen?
Den största orsaken som jag ser det till att människor experimenterar med arvsmassan förutom känslan av att leka gud är en rädsla för döden. De flesta människor är rädda för döden och för att förlora sina nära och kära. Ju längre man kan skjuta på förlusten desto bättre. Istället för att ta itu ed sorgen över en förlorad hund så klonar man en likadan som blir ens nya och på sätt och vis gamla kompis. Jag kan tycka det är ok att forska i ämnet och sträcka mig så långt som till att förändra växter till att växa i ogästvänlig terräng för att hjälpa folk i hungersnöd, men att klona djur och framförallt människor är enligt min moral fel. Vad händer då när man skapat sin genmodifierade människa som är så perfekt att den aldrig lär sig ordet sjukdom? Risken blir att det bildas ett vi och dem-samhälle där den nya människan som är både smartare, snyggare och starkare än oss helt enkelt kan konkurrera ut oss á la matrix. Hade det varit menat att vi enkelt skulle kunna ändra på det mänskliga genomet likt en legoask med utbytbara bitar tror i alla fall jag att det hade varit enklare att göra det. Det finns mer till en individ än de atomer och molekyler som håller ihop cellerna.
Min moral kanske är gammaldags och de som ser alla möjligheter kanske inte tycker om mig men man måste komma till insikt om att vi hur mycket vi än försöker så kommer vi alltid att vara dödliga, O-perfekta, unika.
