B 10
FORNGERMASKA: ainaz twai thrijiz fithwor fimfi seks sibum ahto niwun tehun
ENGELSKA: one two three four five six seven eight nine ten
HOLLÄNDSKA: een twee drie vier vijf zes zeven acht negen tien
TYSKA: ein zwei drei vier fünf sechs sieben acht neun zehn
ISLÄNDSKA: einn tveir þrír fjórir fimm sex sjö átta níu tíu
DANSKA: én to tre fire fem seks syv otte ni ti
NORSKA: en to tre fire fem seks sju åtte ni ti
b) Gemensamt för alla variationer är att alla går i ett speciellt uttal som är lika för alla siffror. Detta har uppkommit för att förenkla uttalet, i förhållande till dialekten i området. Danska och norska är mest lika varandra, till skillnad från det moderna engelska uttalet som skiljer sig tydligt ifrån den ursprungliga germanskan. Den skillnaden beror på att engelskan under en tid var mycket influerad av franskan, som i sin tur är influerad av latin och de italienska språken. Isländska har förvisso stor dialektal likhet med forngermanska, men har genomgått viss förändring.
c) Tyskan verkar ha mest det mest gemensamma uttalet med forngermanskan. Kanske därav namnet ”germanska”. Det är dock svårt att bestämma vilket språk som är mest likt, men svenska, danska och norska är strukna från listan.
"Jak är then sami som vp stodh af dödha ok vp foor til hymerikis. hulkin som nw talar mz thik mz minom anda Jak vt valde thik ok iak tok thik mik til brudh."
Översatt till modern svenska:
”Jag är densamma som uppstod från döden och steg upp till himmelriket. Den som nu talar till dig, genom min själ, utvalde dig och tog dig till brud.”
Jak – Jag
vp – upp
hulkin – vilken
thik – dig
hymerikis – himmelriket
”Uppstod” skrivs som ”vp stodh”, alltså särskrivet och med mycket olik stavning. Grammatiskt är det ganska likt modernt språk. En skillnad är ordföljden i ”... tok thik mik til brudh”. I modern svenska således: ”...tog dig mig till brud”. Numera heter det enligt moderna grammatiska regler: ”…tog dig till min brud”. Vissa ord går än idag att finna i vissa avarter av modern svenska. Ordet ”hulkin” går att finna i Ångermanlands ”bondländska”, där man ibland fortfarande säger ”hocken”, med betydelsen ”vilken” eller ”vem”.
4
”Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster, och åhr; dijn färga, din hy, dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht, din oförlijklige fägring,
Älskad, och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.”
Vilken tvekan har du i sinnet? Beskåda din blomstrande ungdom, och dess år (hår?); din färg, din hy, dina rosiga kinder; pröva dina ögons makt, din oförlikneliga fägring, älskad och åtrådd av landets vänaste jungfrur.
Stavningen i Stiernhielms dikt är mer lik vår än i heliga Birgittas text, men språket är svårare och krångligare. Troligen beror detta på att det handlar om ett diktverk snarare än en predikan. Man ser dock att gamla uttryck lever kvar, t ex ordet ”hug” som i det här fallet betyder ”sinne” (just detta ord lever även kvar i modernt språkbruk, ex i uttrycket ”hugskott”). Just i denna versrad finns inga speciellt underliga ordföljder. Dock så är ju inte ”Hwad för twijkan är i din Hug?” riktigt svensk, utan låter däremot mer som danska, men det är fortfarande grammatiskt korrekt.
Ålderskillnaden mellan verken syns markant, då heliga Birgittas text har mer gemensamt med fornnordiskan.
5
”V” i början av ord stavas som ”hv” samt i ord; ”fv”. ”F” stavas i vissa fall ”ph” och dubbeltecknat ”t” stavas ”dt”. ”Att” och ”ett” stavas ”at” respektive ”et”, m.a.o. inte dubbeltecknat. I vissa fall stavas ”K” som begynnelsebokstav med ”C”.
Likt tyskan användes stor begynnelsebokstav i (vissa?) substantiv.
6
Hela texten har en ålderdomlig karaktär. Själva berättarsättet är en aning svårt att följa. Texten är estetiskt upplagd, vilket kanske spelar in i detta, men på det hela taget. Dessutom används ålderdomliga uttryck, såsom ”ty” och ”ringde av” istället för ex. ”eftersom” respektive ”lade på”. ”Icke” används istället för ”inte”.
Uttryck som ”Det är väl unnat!” används på ett vardagligt sätt, när det för oss snarast ter sig som högtidligt.